Jag lät dig få som du ville.
Ge aldrig din själ till någon du trodde skulle ta hand om den.
I flera dagar har jag gått och funderat på om de bara är jag som tror de eller om de verkligen är så att folk tycker om att såra varandra?
Du bad mig att aldrig nämna något, jag höll vad jag lovade. Men gjorde du? Nej, tydligen inte.
Har alltid trott att de är mitt fel alltihop men för några timmar sen började släppa skuldkänslorna. Till en vis del så ligger de som hände på mig, men allt kan du inte skylla på mig. Jag höll vad jag lovade och mer än så höll jag.
Att jag har pratat gott om dig, försvarat dig när någon pratat illa om dig och aldrig insett att alla omkring mig hade rätt.
1 misstag klarar jag av, men att sitta och läsa de du skrev och inse att allt är en lögn, är värre än om någon skulle dra en kniv genom hjärtat.
Du sa att: "jag kommer nog välja rätt ska du se", och jag litade på dig som vanligt. Men om du inte menade de eller om du visste från hela början att de skulle bli såhär, så kunde du åtminstonde vara ärlig och bara se mig i ögonen och säga som va!
Jag ångrar de aldrig men jag skulle aldrig göra om det.